Underjordisk verksamhet

Idag har vi gjort en djupgravning i underjorden, vi tog en trip till Cu Chi tunnlarna, 6,5 mil fran Ho Chi Mihn City. I turen ingick en engelsksprakig guide och var var en filippin/vietnames som stred for usa under kriget. Ganska spannande livshistoria maste jag saga, men han verkade lite bitter eftersom kommunisterna har inte litar pa honom tack vare hans forfaranden under kriget sa darfor har han "degraderats" till att vara turistguide. Han heter mr Bin eller som han tydligen blev kallad av sina amerkanska vanner, Mr Bean. Mr Bean var med oss under hela resan dit, berattade fakta och historier, och han var aven den som guidade oss framme vid tunnlarna. Forutom sjalva tunnlarna var det ocksa mycket ovrig fakta om kriget, laskiga exempel pa hemska fallor som gillrades i terrangen at amerikanerna och dylikt, mycket av det jag saknade pa museet igar fick vi har sa det var jag mycket nojd med! Mr Bean var ocksa en mycket underhallande guide, mycket pga hans skojiga historier i kombination med hans sarkastiska bitterhet, tex borjade han flera ganger beratta historier, avbrot sig mitt i for att saga "do you want to know or what?" sa att vi fick uppmana honom att fortsatta.

Hojdpunkten var anda nar vi fick prova att krypa lite tunnel sjalva, det var som mr Bean sa "The highlight of the tour", och han gjorde mycket klart for oss innan vi fick ga ned att det var pa eget ansvar och han hade absolut inga planer pa att ga ner och hamta oss! :) Varningen var befogad, det var verkligen trangt dar nere(!) och nar vi sjalva fick prova sa forstod vi ocksa hur genomtankt det hela faktiskt var. Det finns olika nivaer som var avsedda for olika saker och forflyttningsgangarna var gravda i sicksack for att en eventuell forfoljare inte skulle se sa langt framfor sig. Sedan ocksa det faktum att gangarna var anpassade for vietnameser och inte alls passade amerikaner. Vi markte stor skillnad mellan mig och Robin, jag kan val vara i samma size som en vietnamesisk soldat medan robin mer ar som en amerikansk, jag tog mig ganska latt fram ned ryggen bojd men benen skapligt strackta medan robin hade valdigt jobbigt eftersom han fick ha benen nastan helt bojda. Som gjort for vietnameserna att springa ifran en jagande amerkan alltsa!

Ahh.. Vi bor pa som ett familjehotell, det verkar vara liksom flera generationer som bor har och driver tillsammans. Nu linkar "morfar" hotellagare precis in genom grinden, han har tydligen varit med om en mopedolycka och hans ena fot ar alldeles skrapad/brand och jag undrar om den inte skulle sys egentligen... Trafiken har ar verkligen vild, till storsta delen ar det bara mopeder och alla aker lite hur som helst. Det ar ju hogertrafik har men plotsligt kan det komma nan pa vanster sida eller pa trottoaren. I korsningar ar det inte tal om vajningsplikt utan det ar bara att hanga sig pa tutan och kora... samma sak om man ska over vagen, bara att blunda och springa i princip. Usch... hoppas det gar bra med hans fot! Jag forsokte prata med honom och fraga om han varit till sjukan men han pratar sa dalig engelska och jag pratar ju inte ett ord vietnamesiska tyvarr..

Jag hade en del bilder fran tunnlarna i dag som jag tankte lagga upp men det funkar inte fran den har datorn, det var ocksa en bild pa en dodligt sot unge som vi traffade pa vagen till marknaden som vi besokte pa eftermiddagen... jaja jag for ta det nar det finns en battre dator....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0