Progress
Vi är vid det här laget sjukt trötta på vår grund och vill inget hellre än att avsluta det här momentet med gjutningen. Vi har grävt oss sneda och vinda, släpat stenar på flera ton, svurit över lera, regn och alltings jävlighet och det har tagit oss hela sommaren och lite till.
Jag har varit så less på grunden att jag inte orkat blogga om den senaste veckan men nu börjar det verkligen närma sig slutet. Tre gånger har jag sagt att "nu finns det inga fler stora stenar att dra upp" och två gånger visade det sig vara fel, vi hittade fler... men nu NU! finns det inga fler, igår fyllde vi nämligen igen det sista hålet med singel så nu är det bara gjutning kvar. Eller ja, det lät ju enkelt att bara fylla hålet med singel, först var vi tvungna att för hand tömma det på enorma mängder vatten som lördagens regn så hjälpsamt fyllde det med. Alltings jävlighet som sagt.
Men det närmar sig verkligen slutet på den här "eran" och det känns väldigt skönt, vi gör den sista stora gjutningen i morgon och sedan är det bara det sista hörnet kvar. Hinner vi inte det innan vi sticker så har vi blivit lovade hjälp med att pytsa i det sista och då kan vi börja med nästa moment när vi kommer hem! Bara en sån sak, att göra något annat :)
Den sista stenen, framgrävd och omslagen med band
Vi drog upp den med en vinsch vi fick låna av Thomas. Helt enligt lagen om alltings jävlighet har vinschen på fyrhjulingen gått sönder och ett block vi fick låna att dra med gick också sönder... Thomas vinsch höll som tur var :)
Hela stenupptagningsarrangemanget, det tar mer tid än man tror att arrangera sånt där..
En annan dag än dagen med stenen, Ebba är med och assisterar.
Det senaste vi gjöt, nu håller vi på med gaveln, det här hörnet har vi alltså sparat till sist.
Nästan all cement i formen...
Då är det bara murning med lecablock ovanpå gjutningen kvar... spontant känns det lättare än detta eftersom det inte blir något mer grävande men samtidigt vet vi inte än vilka problem som kan uppstå.
Jag åker på semester på fredag LYCKLIGT ovetande :D
Jag har varit så less på grunden att jag inte orkat blogga om den senaste veckan men nu börjar det verkligen närma sig slutet. Tre gånger har jag sagt att "nu finns det inga fler stora stenar att dra upp" och två gånger visade det sig vara fel, vi hittade fler... men nu NU! finns det inga fler, igår fyllde vi nämligen igen det sista hålet med singel så nu är det bara gjutning kvar. Eller ja, det lät ju enkelt att bara fylla hålet med singel, först var vi tvungna att för hand tömma det på enorma mängder vatten som lördagens regn så hjälpsamt fyllde det med. Alltings jävlighet som sagt.
Men det närmar sig verkligen slutet på den här "eran" och det känns väldigt skönt, vi gör den sista stora gjutningen i morgon och sedan är det bara det sista hörnet kvar. Hinner vi inte det innan vi sticker så har vi blivit lovade hjälp med att pytsa i det sista och då kan vi börja med nästa moment när vi kommer hem! Bara en sån sak, att göra något annat :)
Den sista stenen, framgrävd och omslagen med band
Vi drog upp den med en vinsch vi fick låna av Thomas. Helt enligt lagen om alltings jävlighet har vinschen på fyrhjulingen gått sönder och ett block vi fick låna att dra med gick också sönder... Thomas vinsch höll som tur var :)
Hela stenupptagningsarrangemanget, det tar mer tid än man tror att arrangera sånt där..
En annan dag än dagen med stenen, Ebba är med och assisterar.
Det senaste vi gjöt, nu håller vi på med gaveln, det här hörnet har vi alltså sparat till sist.
Nästan all cement i formen...
Då är det bara murning med lecablock ovanpå gjutningen kvar... spontant känns det lättare än detta eftersom det inte blir något mer grävande men samtidigt vet vi inte än vilka problem som kan uppstå.
Jag åker på semester på fredag LYCKLIGT ovetande :D
Ny Kinaresa på gång
Den första oktober åker jag och Robin med mamma, pappa och Kristin till Hainan som är en ö utanför Kina för lite semester. Eller, jag mamma och Robin flyger från Sverige och så möter vi upp de andra i Beijing för vidare färd mot Hainan!
Vi stannar i Hainan i ca tio dagar och sen ska vi spendera några dagar i Beijing på vägen hem. Det ska bli riktigt skönt med semester!
Passen är klara med visum och allt!
Vi stannar i Hainan i ca tio dagar och sen ska vi spendera några dagar i Beijing på vägen hem. Det ska bli riktigt skönt med semester!
Passen är klara med visum och allt!
Fönsterrutor
Ett steg i fönsterrenoverigen är att göra rent rutorna. De är urtagna sedan tidigare så nu var det rengöring på schemat. Jag lade dem på hög med fyra små bitar av tätningsremsa mellan varje. Medan jag lade dem på hög så sprayade jag dem med fönsterrengöring på varje ruta. Så plastade jag in högen i gladpack och så fick medlet verka under några dygn.
Inplastad hög med glasrutor
När medlet hade verkat var det dags att skrapa bort allt gammalt kitt och smuts. Det gick smidigt med skrapan som egentligen hör till spishällen.
När rutorna var rengjorda och putsade slog jag in dem i tidningspapper var för sig och nu står de i en låda och väntar på att sättas tillbaka igen.
Det är en del pyssel med fönstren men vi ska göra mycket av det i vinter när det är för kallt att greja ute.
Inplastad hög med glasrutor
När medlet hade verkat var det dags att skrapa bort allt gammalt kitt och smuts. Det gick smidigt med skrapan som egentligen hör till spishällen.
När rutorna var rengjorda och putsade slog jag in dem i tidningspapper var för sig och nu står de i en låda och väntar på att sättas tillbaka igen.
Det är en del pyssel med fönstren men vi ska göra mycket av det i vinter när det är för kallt att greja ute.
Busy Weekend
I helgen var det hårdkörning som gällde igen. Det är därför det inte blev något inlägg, vi kom hem sent både lördag och söndag och var helt döda. Men det går framåt!
Det sista vi gjorde igår var att gjuta ytterligare en bit så nu står det och härdar, kan nog belastas i morgon. Sedan fick vi också enormt värdefull hjälp av Robins mammas kompis man som har en stor skogsmaskin. Det var lite tröstlöst på lördagen när vi skulle röja det sista hörnet och upptäckte att några av de kvarvarande stenarna var för stora för fyrhjulingen. SUCK var känslan hos alla inblandade och vi såg (inte) fram emot att hyra stenborr för tusen kronor dagen igen och spräcka fler stenar...
Men! På lördag kväll kom Robins päron på att kompisen som har haft skogsbruk/lantbruk nog hade nån storts vinsch och de ringde och frågade om han kunde komma och hjälpa till och det kunde han. Så först kom han med en vinsch och vi fick upp nån sten men sen ville han åka och hämta sin maskin istället. OH! Vad tacksamma vi är för det! Han plockade upp alla de kvarvarande stenarna ur grunden och inte nog med det, han röjde i stort sett hela gården från stora stenar så nu är de borta, kastade nerför slänten där vi ska fylla. Det är så najs... :) Väldigt roligt att se en sån duktig förare också, stenarna var som plockepinn för honom och precisionen enorm! Imponerande!
Här ser man den senast gjutna biten.
Det sista kvarvarande hörnet, ur den här gropen plockade han upp sten med den enorma gripklon. Fantastisk precision som sagt.
Framsidan är röjd och klar, perfekt eftersom vi ska gräva lite till där och göra en utbygnad framåt på huset. Bara 3*2 m för att få en hall.
De här små vännerna var det han lekte plockepinn med. Nu är vi av med dem!
Här är vi framför huset...
Vi har haft påhälsning av en kisse i natt, jag hade inte kameran med mig i helgen så korten är tagna idag. Den har trampat i cementen som rann ut på marken och så hade det stelnat till idag. Gulligt :)
Buskarna i Sandsta börjar bli höstfina.
Nu håller vi tummarna för att det flyter på framöver så att vi hinner gjuta klart innan vi sticker till Kina den första oktober.
Det sista vi gjorde igår var att gjuta ytterligare en bit så nu står det och härdar, kan nog belastas i morgon. Sedan fick vi också enormt värdefull hjälp av Robins mammas kompis man som har en stor skogsmaskin. Det var lite tröstlöst på lördagen när vi skulle röja det sista hörnet och upptäckte att några av de kvarvarande stenarna var för stora för fyrhjulingen. SUCK var känslan hos alla inblandade och vi såg (inte) fram emot att hyra stenborr för tusen kronor dagen igen och spräcka fler stenar...
Men! På lördag kväll kom Robins päron på att kompisen som har haft skogsbruk/lantbruk nog hade nån storts vinsch och de ringde och frågade om han kunde komma och hjälpa till och det kunde han. Så först kom han med en vinsch och vi fick upp nån sten men sen ville han åka och hämta sin maskin istället. OH! Vad tacksamma vi är för det! Han plockade upp alla de kvarvarande stenarna ur grunden och inte nog med det, han röjde i stort sett hela gården från stora stenar så nu är de borta, kastade nerför slänten där vi ska fylla. Det är så najs... :) Väldigt roligt att se en sån duktig förare också, stenarna var som plockepinn för honom och precisionen enorm! Imponerande!
Här ser man den senast gjutna biten.
Det sista kvarvarande hörnet, ur den här gropen plockade han upp sten med den enorma gripklon. Fantastisk precision som sagt.
Framsidan är röjd och klar, perfekt eftersom vi ska gräva lite till där och göra en utbygnad framåt på huset. Bara 3*2 m för att få en hall.
De här små vännerna var det han lekte plockepinn med. Nu är vi av med dem!
Här är vi framför huset...
Vi har haft påhälsning av en kisse i natt, jag hade inte kameran med mig i helgen så korten är tagna idag. Den har trampat i cementen som rann ut på marken och så hade det stelnat till idag. Gulligt :)
Buskarna i Sandsta börjar bli höstfina.
Nu håller vi tummarna för att det flyter på framöver så att vi hinner gjuta klart innan vi sticker till Kina den första oktober.
Efter helgen 4-5/9....
....är nästan hela baksidan färdigröjd. Flimklipp
Att spräcka en sten
Vi hade tänkt använda snigeldynamit för att spräcka stenarna som låg i vägen och för det behöver man först borra hål i dem. Vi hyrde en borr över helgen och körde röjning. Vi fick låna "stenkilar" som man kan spräcka sten med så när vi provat det kom vi fram till att snigeldynamit var onödigt. Det som var jobbigast och tog längst tid var att borra hål i stenarna och det var man tvungen att göra i alla fall. I och med kilarna så behöver vi inte lägga ut pengar på snigeldynamit.
Robin borra hål i en stenbumling
De två kilarna man sätter i först är bredare nedtill
I mellan dem sätts sedan själva kilen ned.
Klart att börja banka med slägga
Sen är det bara att slå allt vad man kan!
Sen spricker det förhoppningsvis :)
Arbetet fortsätter med spätt och spade, det är stora bumlingar så oftast får man dra upp delarna med fyrhjulingen.
Färdigspräckt bumling
Hårt arbete är vad som gäller för oss....
Tisdag 7/9
Idag har vi gjutit en bit till. Det gick snabbt att förbereda och gjuta efter allt röjningsarbete vi gjorde i helgen. Nu är mer än 50% gjutet!
Förberedelser...
Jonas och Jocke kom förbi och passade på att hjälpa oss lite :)
Armering...
Färdiggjutet!
Förberedelser...
Jonas och Jocke kom förbi och passade på att hjälpa oss lite :)
Armering...
Färdiggjutet!
Att dra upp en sten med fyrhjulingen.
Ett väldigt kasst klipp jag filmade när vi skulle dra upp en sten. Självklart går allt fel när den gången jag ska filma
Filmklipp
Filmklipp
Det går framåt
Efter helgen och till och med idag har vi hunnit röja i stort sett hela baksidan och nu är mer än femtio procent av balken gjuten. Vi lade om taktik lite och röjde klart nästan allt som är kvar i en smäll i stället för att ta det bit för bit som vi gjort tidigare.
Mats slet ute i Sandsta hela helgen
Fyrhjulingen fick jobba hårt med att dra upp sten.
Alla stenarna efter kanten har vi tagit upp ur grunden.
Vackra, vackra natur.
Den fantastiska vyn över nedre hillen när jag cyklade hem från Sandsta en kväll.
Senaste gjutningen
Nu är två hörn gjutna, detta gjorde vi i helgen som var och det har nu stått och härdat. Nu har vi bara lite mer än hälften kvar. Ca 45% är fix och färdigt!
Tyvärr har vi nu stenbumlingar modell större än vad fyrhjulingen klarar i vägen åt båda hållen så det blir nästa projekt att lösa. Det finns något som heter snigeldynamit man kan använda sig av så det får nog bli det. Man borrar hål i stenen och häller i snigeldynamiten som sakta expanderar och spräcker stenen. Låter smidigt men vi får väl se hur smidigt det är att borra i en sån där bumling...
Tyvärr har vi nu stenbumlingar modell större än vad fyrhjulingen klarar i vägen åt båda hållen så det blir nästa projekt att lösa. Det finns något som heter snigeldynamit man kan använda sig av så det får nog bli det. Man borrar hål i stenen och häller i snigeldynamiten som sakta expanderar och spräcker stenen. Låter smidigt men vi får väl se hur smidigt det är att borra i en sån där bumling...
Utgrävning av baksidan - check!
I helgen blev det klart med utgrävningen av baksidan. Det blev väldigt bra, nu blir det mycket lättare att hålla på och gräva för grunden där bak samtidigt som marken nu lutar från huset så att regnvattnet rinner bort.
Så här såg det ut före...
...och såhär blev det.
Man kan gå runt vårt hus :)
Den här lilla skopan behövdes för jobbet!
Det blev en hel del massa över som vi kunde använda till att fylla ut tomten åt andra hållet med. Vi hade ju redan börjat genom att köra dit skottkärror när vi gräver under huset. Nu kan man säga att det blev lite mer på en gång.. :)
Före
Efter. Lite mer plan tomt. Så här stor gräsmatta vill ingen av oss ha så det får nog växa upp och bli ängsmark igen så småningom. Kan man slå med lie nån gång per år tänker jag mig. Den typen av tomt passar lite bättre in i den lantliga omgivningen. Maskinen är verkligen jättestor!
Jag fotade detta i måndags och mamma, hundarna och Robin var med ut. Ebba äääälskade all lera, hon sprang och sprang som en tok och busade hur mycket som helst! Så roligt att se, hon bar sig åt som en valp igen. Snuttan! Jag önskar att jag hade filmat henne.
Så här såg det ut före...
...och såhär blev det.
Man kan gå runt vårt hus :)
Den här lilla skopan behövdes för jobbet!
Det blev en hel del massa över som vi kunde använda till att fylla ut tomten åt andra hållet med. Vi hade ju redan börjat genom att köra dit skottkärror när vi gräver under huset. Nu kan man säga att det blev lite mer på en gång.. :)
Före
Efter. Lite mer plan tomt. Så här stor gräsmatta vill ingen av oss ha så det får nog växa upp och bli ängsmark igen så småningom. Kan man slå med lie nån gång per år tänker jag mig. Den typen av tomt passar lite bättre in i den lantliga omgivningen. Maskinen är verkligen jättestor!
Jag fotade detta i måndags och mamma, hundarna och Robin var med ut. Ebba äääälskade all lera, hon sprang och sprang som en tok och busade hur mycket som helst! Så roligt att se, hon bar sig åt som en valp igen. Snuttan! Jag önskar att jag hade filmat henne.
